Här ligger hon…

Det var skitjobbigt att ta upp askan & gräva ner.. känns som det blev så definitivt då
Men.. ett litet P i röd granit bland alla stenar, känns rätt, då ser man.. om man vet, att hon ligger där..

Fler bilder på stenbeläggning kan ses här

Till minne av Pipi:

En ny blogg har startats.. händer inte så mycket i den nu, men håll utkik.. om några veckor lär det bli liv & rörelse igen!
Pipi är självklart fortfarande enormt saknad, jag håller för fullt på i trädgården där stora stenbumlingar flyttats ner, för att göra en stenbeläggning.

Jag är lite kluven till blogg eller inte?
ska jag? Tja.. det är kul att blogga, mindre kul med syrliga kommentarer, men sånt får man leva med.
Ska vi hänga kvar på denna bloggen, där alla hittar oss, eller en ny?
hjälp!
Den nya finns iaf här.

Häromdagen i bilen…

Moa: Mamma.. nu vi åka hätta Pipi?!
jag: Nä, vi kan ju inte det..
M: Nä, Pipi i himmen sover..
J: Mmmm
M: Fabjorn laga Pipi?!
J: Nä han kunde ju inte det, därför är Pipi borta.
M: Nä, fabjorn itte kan laga Pipi.. Pipi itte ont mera..

En annan dag kom hon på: ”pipi inge jatten” (=vatten)
Oj vad mycket som rör sig i huvet på dom små.,.

Fy! Hon har inte alls varit sig själv sen Pipi försvann.. Jag tror att det är värst för henne & mig, det var ju vi som gick med henne hela dagarna. Där vi var, där var P

alltid tillsammans…

Jag har bestämt mig för var askan ska vara.. jag ska göra en fin stenbeläggning i trägårn, med lite små blommor & stenar i olika former, det ska på nåt sätt kunna synas (om man vet om det) ett P eller Pipi, bland stenarna… blir ett semesterprojekt.

Tur att nån kompis är kvar…

Moa var iaf med & kollade valparna häromdan, bebishundar
Mammahunden var siiin (=fin)

Det kommer så småningom komma en ny blogg, för nya hunden, men inte här.. denna är Pipis!!
Hör av mig när jag vet adress m.m…

Askan har kommit tillbaka, nu ska jag bara komma på var hon ska begravas..
Dom ringde från veterinären & sa att ”Nu är Piraya här”.
VA!? Tänkte jag, jag åker & hämtar henne handlöst.. älskade P, är du tillbaka, men så besinnade jag mig & kom på att det var ju askan.
Fortfarande funderar jag fram & tillbaka om jag gjorde rätt.
Kanske det kunde gått att göra nåt mer!?
Saknar henne så jag blir tokig.. det är såå tomt här nu.
Älskade P!
Aldrig mer ska jag få borra in näsan i din härliga päls.. aldrig mer höra ditt tassande på nätterna.
Du är enormt saknad!
Moa släpper mig inte ur sikte sen du försvann.. jag får inte lämna henne en meter.
Kanske är hon rädd att jag ska försvinna precis som henne bästa vän gjorde!
Du är saknad min vän!

Jag har förstått…

att vissa verkar tro att  jag valde att låta henne somna in av egoistiska skäl!
Jag hoppas verkligen att man förstår att detta var inget lätt beslut att ta.. inget jag tog över en natt!!!
Mediciner & smärtstillande i all ära, men mot schäfervingel är det inte mkt att göra! & mot hältan hon hade.. tja.. det smärtstillandet hon åt tog kål på magen & hon svarade inte nåt vidare på det..
Jag ångrar idag att jag inte filmade henne när hon rörde sig, hade man sett det så hade man förstått att det val jag gjorde för enbart för Pipis skull!
Hade jag fått bestämma så hade hon fått gå här hemma & lalla.. men.. det hade hon inte huve till..
Hon blev stressad av att inget göra, fick konstiga beteenden så som att ligga i hallen & bara dumskälla.. klia sig frenetiskt m.m..

Ja! tyvärr var hon alltför ung & TRO MIG! Hade jag kunnat ha henne tills hon blev 12 så hade ingen varit gladare än jag!
tomrummet är enormt & NEJ det var inget lätt beslut att ta.. Jag vankade i mina funderingar fram & tillbaka..

Veterinären höll med mig om att det var det enda rätta!
Hon hade inget liv kvar.. många schäfrar kan kanske gå som ”trädgårdshundar”, men inte Pipi..
Utan träning fanns inget kvar för henne.. när hon inte ens orkade promenader, utan knappt kunde röra sig efter en helt vanlig normallång tur, så är det inte längre ett värdigt liv!

Visst funderar jag på om det kunde vara nåt annat än schäfervingel, nåt som kunde gå att göra nåt åt, men jag måste lita på veterinären.
Nåt mer fanns det. Det är jag helt hundra på, hon blödde i tandkött & haltade.. så visst, det var inte bara det.. Men den diagnosen & hur hunden mådde.. det räckte.

Jag kan förstå när man ser bilder på henne där hon leker i vattnet, springer i berget m.m att man inte tror mig när jag säger att hon var så dålig.. det man inte ser är hur hon såg ut när hon kom hem.. när hon inte klarade resa sig & knappt kunde ta sig framåt.
Hur hon stod & parerade när hon åt, bytte från ena benet till det andra.
Hur hon bara låg rätt ut & ingen glädje fanns kvar i blicken.
Hur matlusten försvann, korv, leverpastej, pizza.. inget ville hon ha! Ost! Ost var det enda hon åt dom sista dagarna…

Idag är det en vecka sen hon lämnade oss & det är otroligt tomt!
Varje minut tänker jag på henne.. saknar henne, vill borra in näsan i hennes päls, bara en sista gång!
Men det går inte! det är ett beslut jag tagit.. för hennes skull!

Idag gick vi första promenaden utan P, jag har inte klarat det innan. Vi har cyklat varje dag, men gå ut å gå.. nä, det går inte..
Moas första kommentar var ”Pipi me”, Nej älskling, Pipi ska inte med.. ”Nä, Pipi i himmen”.

Just det.. älskade P, nu har det gått upp för mig att jag aldrig mer kommer se dig, aldrig mer bli idiot när du förstör barnens lek i trägårn, när du tokrusar & skäller på kvällen, bara för att det ska göras.. Aldrig mer!

Min nya valp… är en flat
Jag har funderat massor fram & tillbaka, schäfer vågar jag mig inte på igen, hur mycket jag än älskar rasen, mitt nästa val var egentligen kelpie, men det känns som dom kräver lite mer än vad jag har i tid för tillfället.
men.. så har jag oxå funderat på.. klarar jag av en ”fjäskande” hund som retriever? Fjäskande jämfört med schäfer?
Jodå.. det ska bli lite kul att prova nya grejer såsom jakt.
Vissa kanske tycker att jag är snabb med min nya hund.. till dom vill jag säga.. denna kullen har jag varit intresserad av ett tag, så även om Pipi varit kvar så skulle jag haft en valp därifrån…

Vackraste Pipi för två år sen..

Nu är dom samlade igen.. dom tre musketörerna…

Från dag ett – världens bästa barnvakt.. Moa är inte alls sig lik efter Pipi försvann

”mera” hund än på slutet.. gladare ögon & mer massa… 2 somrar sen..

Såhär låg hon alltid på trappan & passade…

Oktober förra året.. såhär såg jag henne överhuvudtaget aldrig på slutet..

Alltid med.. lekplatsen förra sommaren…

När jag sitter & bläddrar igenom kort så ser jag skillnad.. i ögonen framförallt.
Skulle kunna sitta här i timmar & lägga ut kort, men vad hjälper det.. Hon kommer inte tillbaka ändå

Detta är ändå en favorit, om pipis ögon bara varit lite gladare.
Det hänger i stor förstoring i tv rummet…

Nu är det över..
Sista dagen med P innebar en skogspromenad där hon fick gå alla stigar hon ville.. jag följde bara med.
Vi hittade en urfin glänta med en damm i där P naturligtvis skulle i.. jag fick dra upp henne efter en liten simtur..

På eftermiddagen åkte vi till sjön där hon fick härja obehindrat, simma, springa, jaga stenar m.m.. Allt som hon älskar!

Kvällen gick vi upp i berget en sista gång, det var då jag kände att det är över.. Då visste jag att jag gjorde rätt.
Jag fick putta upp henne, hon orkade inte.. kraften i bakbenen var slut.
Blicken hon gav mig uppe i berget, den går inte att beskriva med ord.. Hon ville inte mera..
Vi vände & gick hemåt.. Senare på kvällen haltade hon något fruktansvärt

fredag morgon, sista morgonen.. jag bad henne gå ut & kissa, hon gick två steg neranför trappan & lade sig sen i gruset..
Liten kisserunda innan det var dax. Det var allt hon orkade med.

Ett halvt kilo köttbullar slank ner i magen hos veterinären.
Hon kämpade emot den lugnanden sprutan men somnade in efter redan första ”dödsdosen”.
sista andetaget tog min älskade på mattes arm.
Moa var med, vilket nog var tur.. annars hade hon gjort sig galen när hon skulle ut & gå med dig.. å du inte är här..
När vi kom till bilen ville Moa in & klappa PIpi.. hon kunde inte förmå sig att säga hejdå när vi skulle gå.
Tur ändå att jag har henne.. hon kommer med en stor varm kram, & säger ”nu mamma itte lessen”..

Jag saknar dig så min vän, det är inte roligt att gå upp på morgonen, idag cyklade vi.. utan dig
Försöker göra sånt som du inte kunde vara med på… men att gå upp i morse & inte ha dig utanför sovrumsdörren, att gå ut i trägårn & inte ha dig med. Det är tungt.
Saknar dig så det gör ont.. jag vill inte att barnen ska leka med vatten, det var ju din favorit,,.. att jaga strålen från vattenslangen.
Dom har inte fått gjort det ännu.. dom lekte med boll igår kväll..  ingen Pipi.. ingen att skälla på.. du ska bara vara där & göra livet surt för barnen när dom ska leka!
Grannhunden kom igår.. rakt ner till staketet för att leka med sin kompis, som inte kom skällande & mötte
ingen att ställa ner matresterna till, ingen att kliva över.. du var expert på att alltid ligga i vägen.. alltid.. det saknar jag såå!

Igår när jag kom hem städade jag bort allt. Jag orkade inte se tomma sängar, halvätna matskålar m.m.. Jag städade & grät..
Skrubbade väggarna som du brukade luta dig mot!
Älskade P! Jag hoppas du har det bra där du är!

Moa säger att ”Pipi är i himmen” & det hoppas jag verkligen..

Att det ska vara så svårt! Jag kan inte släppa bilden av dig där du ligger ensam när vi lämnar dig i rummet & överger dig..
Du var borta, men usch.. jag vill ha med dig hem! Jag vill ha dig tillbaka!!

en & en halv timma innan det var dags togs domma korten..

Fick igår kväll veta att nya valpen är född.. Dom föddes igår eftermiddag.
Det är med blandade känslor. Samma dag som P lämnade oss föds våran nya! Det måste ju finnas en mening med det!
Hon skulle egentligen inte valpat förrän på tisdag.
Så i ledsamhet, sorg & saknad så har jag ett nytt litet liv att se framemot. Som sagt.. blandade känslor!

Måste börja med att tacka för era kommentarer, tankar & kramar.

Nu VET jag att jag gör rätt!
Igår fick hon nåt ”anfall”, kunde nästan inte gå, dreglet rann ur munnen & hon var helt borta.. Har hänt några gånger tidigare.

Idag gick vi våran sista skogspromenad, hon var helfräsch i början, men efter en stund dalade hon & när hon simmat lite i en pöl hon hittat så fick jag dra upp henne.. hon kom inte upp själv!

Älskade vän, imorgon vid den här tiden är det tomt i huset, du slipper lida mera, men vad jag kommer sakna dig!
Tårarna rinner redan & hur det blir imorgon vill jag inte tänka på!
Måste försöka tänka att du får det bra på andra sidan ihop med dina vänner. Älskade P!!

Ni har väl inte missat dom underbara korten på mina goaste tjejer!
Jag bävar lite för hur Moa kommer reagera när inte Pipi är med oss längre.. ler & långhalm splittas

Nu är det dax..

Nu är det dax min vän!
Idag gjorde du det igen.. två dagar i rad, hårdare & hårdare.. Fortfarande bara på lek, men vad hjälper det.
Stressad som få är du .. trots stimulans.
Nu har vi just varit i berget, två kullerbyttor helt runt, när vi kom hem kunde du knappt gå.

Nä, nu min vän är det min tur att ställa upp på dig så som du gjort i 6 år..
Det kommer bli sååå tomt, men jag hoppas du får det underbart ihop med Quint & Ronja..
Dom kommer visa dig hur allt fungerar!

Älskar dig min goaste Pipi

Här ser man tydligt hur dina muskler försvunnit.. sakta men säkert tynar du bort..

Jag hoppas SÅ att jag gör rätt, att jag inte låter dig vandra vidare för tidigt, men jag vill inte heller att du ska bli ihågkommen för ”fel hund”.
Du har alltid varit såå vänlig & väntar jag längre nu så kanske något händer som du inte kunde rå för..
Nä min vän.. vi ses..

Bilder..

PÅ kvällspormenad i berget…

Bosse var givetvis med …

vackraste Pipi.

Man blir trött av att springa i berget

Igår var blev det latmansuppletande, fotografering & hundbus

Finaste tjejerna.

En urväxt barnsko duger gott som uppletandeföremål

Sen kom Agneta & King & det hela avslutades med bus..

Men släpp då pojkspoling!

Haha.. ja vann

Oj vad jag funderar.
Vi har hamnat i en ond cirkel, där P är understimulerad så det skriker om det.. varför är hon det?
Jo, kroppen orkar inte med något större.. huvet behöver mer än kroppen fixar. Viljan finns, hos både henne & mig, men vad hjälper det?
En understimulerad P innebär att barnen inte kan leka utan att hon är med.. hon vill ju bara väl, men det blir så fel..
Hon leker så hårt & igår när killarna blåste såpbubblor skulle hon fånga bubblorna men gick istället på armen & ”bet” till så det blev ett rejält blåmärke..
Man kan ju inte skälla för illa på henne heller för hon leker ju bara, om än väldigt hårdhänt.
Hon behöver alltså aktiveras för att man ska kunna ha henne ihop med barnen, men det går ju itne för då kan hon inte gå.

Häromdagen gick vi två långa promenader & i slutet på den sista så ramlar hon omkull..
efter det fick hon smärtstillande för att överhuvudtaget kunna röra sig.. Ska hon behöva ha det så?
ska hon verkligen behöva leva ett trädgårdsliv när huvet inte pallar det?
Nä jag vet inte.. jag har väl i stort sett bestämt mig.. nu är det bara att kunna släppa taget oxå!
Släppa taget om min älskade P som alltid gjort allt för mig, som lekt så otroligt bra med barnen.. det gör hon fortfarnade, men hon blir såå hårdhänt, som hängt med i vått & torrt i snart 6 år.
Älskade P som gjorde bortgången av Q mildare, knasiga goa hund!
Hur ska vi klara att släppa taget om dig & låta dig vandra vidare till platser där du inte längre har ont!
det gör ont i mig att skriva detta, men folk i min omgivning säger att ”Malin, nu är det dax, hon mår inte bra”.. Johooo då..
men.. hade det inte varit min hund så hade jag nog sagt detsamma till dom.

Varför ska det vara så jävla svårt att låta henne slippa lidandet, varför ska jag återigen behöva belsuta om liv eller död?
jag vill inte..

I helgen var vi på klubben & tittade på tävlingen som vi skulle vart med på, Pipi som normalt sett är alldeles tossig där, stod bara & dumglodde..

Var i berget igår & traskade, hon försökte hoppa upp samma väg som alltid förr, men det gick inte, hon fick se sig besegrad av stenen & gå runt istället.
Hon höll sig runt mina ben hela tiden & se det är inte min Pipi i berget.

Idag gick jag till åkern för ett latmansupplet.. kastade ut 4 föremål & hon jobbade kanon!!
Härlig vilja & glädje.. sen kom en annan schäferhane som hon lekt med några gånger, dom fick busa lite & hon lekte fint, men kunde nästan inte resa sig efteråt.. Ska man ha det så?
är det ett värdigt liv?
Men viljan & glöden finns ju kvar..

Nä, det är nog dax.. snart.. ska bara först.. men innan det händer något som egentligen inte är hennes fel

Hade massa bilder från igår & idag men WP bråkar & jag får inte ut några alls….

I helgen träffade jag tiken som bär min nya valp.. helmysig tjej..
Dom små ska födas om en vecka.. helt ny ras, helt nya uppgifter.. spännande, men samtidigt oerhört ledsamt.
Får lite dåligt samvete över att jag redan ”bytt” ut P, men hade hon orkat hade hon fått hänga med ändå..
Vi får väl se.. under har skett förut & kanske hon piggar på sig igen.. Jag tror dock inte det